skogsbruk fall för kammarrätten

Jag hörde för några dagar sedan ett nyhetsinslag i P1 om Harald Holmberg, skogsägaren utanför Lycksele som vill avverka sin skog genom plockhuggning enligt naturkulturmetoden. Istället för att skapa ett kalhygge vill han avverka fullvuxna träd, lämna kvar de omogna träden och plantera i luckorna som uppstår. Denna metod har hans familj använt i generationer, en metod som möjliggör en fortsatt biologisk mångfald i skogen. Skogsstyrelsen har förbjudit denna sortens avverkning och ärendet skall idag prövas i kammarrätten. Plockhuggning, hävdar Skogsstyrelsen, ger för dålig tillväxt av skogen. De hävdar också att avverkningsmetoden inte är tillräckligt beprövad. Trots det visar ny forskning att den förbjudna metoden kan ge god värdeavkastning. Jag hoppas att plockhuggning kan få en framtid och möjliggöra hållbar skogsvård. En skogshantering som utarmar den biologiska mångfalden kan inte vara accepterad. Jag kan inte förstå hur stora plantager som bara är monokulturer skulle kunna vara hållbara. Jag undrar hur skogarna i Småland hade sett ut efter stormen Gudrun om de hade brukats enligt naturkulturmetoden istället? Säkert inte som ett plockepinn-spel men granbarkborrar över hela sorgligheten. Hur kan den sortens skogsbruk beskrivas som den enda ekonomiskt möjliga?