COP15

Igår, idag och imorgon befinner jag mig på Bella Center i Köpenhamn där COP15 äger rum, något jag känner förtjänar ett blogginlägg eller två. Jag står i ett utställningsbås i en stor hall med "side events" som representant för ett EU-projekt som mitt företag är partner i. Något som slår mig är hur många unga det är på plats här inne vilka både syns och hörs! Igår vid lunch ställde sig en stor grupp upp med plakat och ropade "offsetting is a lie". Genom Kyotoprotokollet har nämligen I-länder möjlighet att investera i utsläppsminskande projekt i utvecklingsländer (CDM-projekt) och får då utsläppsrätter från dessa projekt, dvs offsetting. Det ger alltså I-länder möjlighet att släppa ut mer än de kvoter som förhandlandes fram i Kyoto. Tanken är att det är billigare att minska utsläpp i utvecklingsländer än i rika länder. Det är också ett sätt att se till att något händer även i fattiga länder utan att de själva behöver ta kostnaden. Men det finns alltså kritik: även om projekten genomgår granskning kan det vara svårt att säga om de verkligen minskar värdlandets utsläpp jämfört med om projektet inte hade genomförts med stöd från Kyotoprotokollet. Är det bara ett sätt för de rika länderna att slippa göra något själva? Jag anser ändå att tanken med CDM är god. Det som många säger är att BÅDE rika och fattiga länder måste minska sina utsläpp för att vi ska klara 2-gradersmålet. Kina och Indien med sina enorma befolkningar har ensamma möjligheten att höja koncentrationen av växthusgaser i atmosfären till en nivå som äventyrar jordens framtid. Även om de per person släpper ut väldigt lite. Alltså behövs en mekanism som CDM som ser till att saker händer även i utvecklingsländer. Frågan är om CDM räcker eller ens kan göra en märkbar skillnad. En kritik som har framförts är att CDM är utformat så att utsläppsminskningarna aldrig kan komma upp i den storleksordning som krävs. Det begränsade antalet granskningsorganisationer som projekten måste gå igenom är en flaskhals . Man kan också med rätta säga att det krävs hela systemförändringar för att det ska bli en verkligen skillnad, inte bara enstaka projekt. CDM, påstås det, kan aldrig bidra till utsläppsminskningar i utvecklingsländer motsvarande mer än en droppe i havet.

Jag har två scoutande vänner som är här: Sara-Linnea som delegat för WAGGGS - World Association of Girl Guides and Girl Scouts och Wilhelm som representant för WOSM (en av de två världscoutrörelserna). WAGGS vill bland annat uppmärksamma hur flickor och kvinnor är de som är mest utsatta för klimatförändringarna. Flickor är t.ex. på många ställen de som hämtar vatten till familjen. När närmsta brunnen sinar och det blir längre och längre att gå för få tillräckligt med vatten för det dagliga livet blir skolan lidande.

Klockan sex varje dag delas priset "fossil of the day" ut av miljöorganisationen Climate Action Network till de länder som ansetts ha försvårat förhandlingarna mest under dagen. Sverige fick en pinsam andraplats i måndags för att inte vilja räkna in utsläpp från skogsavverkning i de utsläpp som ska jämföras med 1990. Igår fick Kanada första priset för att inte vilja ha 1990 som basår utan istället ett senare år. Detta skulle få Kanades utsläppsminskningar att framstå som mycket större.

Jag avslutade kvällen igår med att slinka in på ett seminarium om hur frågan om vatten kan integreras med ett klimatavtal. Under förhandlingarna visas gång på gång vilka konsekvenser klimatförändringarna får - minskad nederbörd och ökenbildning på vissa ställen, ökad nederbörd och översvämningar på andra, kraftigare stormar m.m. Allting har med vatten att göra men ändå nämns inte frågan om vatten i texten som ska förhandlas fram. Anledningen anses vara att det är miljöministrar som är ansvariga för klimatförhandlingarna, inte vattenministrar.

Anpassning

Idag var jag på en seminariedag ordnad av SWECO. Tillställningen hade namnet "Ett möjligt scenario" och handlade om anpassningar till kommande klimatförändringar med fokus på kommuner runt Mölndalsån. Föredragshållare var femton gubbar, tydligen finns inte några kvinnor som kan prata om översvämningsrisker och känslig infrastruktur. (OBS: ironi:)

Men strunt i det, det var ändå mycket trevligt! Höjdpunkter var Andreas Gyllenhammar, klimatforskare, som startade dagen med att berätta om forskningen om växthuseffekten och dess historia på ett lättsamt och underhållande sätt. Också Sten Bergström från SMHI var en mycket bra talare! Han pratade bland annat om Vänern och Göta älv och regleringen av deras vattennivåer. Sten raljerade om hur stadsplanerare och arkitekter envisas med att bygga på lågt belägna platser nära vatten. Alla vill bygga Hammarby Sjöstad om igen... Inte särskilt smart, översvämningar sker med högre och högre frekvens och havsnivån har redan börjat stiga på grund av klimatförändringar, om än i långsam takt. Om all is på jorden smälte skulle havsnivån stiga med 70 meter! Kanske dags att tänka om när det gäller byggande...?

Pratade gjorde också personer från Göteborg, Mölndal och Härryda, kommuner som alla ligger runt Mölndalsån. Lars Rohdin, projektledare från Härryda, berättade om hur "snf:s ordförande i Härryda motarbetar allt vi gör". Han syftar då på Michael Nilsson, en mycket driftig naturvän som har lagt ner massor av tid på ideellt arbete för att skydda den lokala miljön. Kunde inte hålla mig från att gå fram vid mingeltillfället och klaga på den otroligt korkade idén att bygga golfbanor mitt i en känslig skog full av rödlistade arter. Till svar fick jag det klassiska "jamen vi har ju så mycket skog". Men det är stor skillnad på en trädplantage och en orörd skog. En trädplantage har ingenting med biologisk mångfald att göra! Så mycket okunnighet!! (Men om detta handlade ju inte dagen...)

Sammanfattningsvis: klimatförändringarna är ett faktum. Förutom satsningar på att försöka motverka den krävs också satsningar på anpassning. Om inget görs ökar risken för att viktiga samhällsfunktioner och infrastruktur slås ut under längre perioder vilket kostar stora summor. Översvämningen av Arvika stad 2000/2001 beräknas ha kostat samhället 200 miljoner kronor. Vi får försöka skydda oss så gott det går och göra det bästa av situationen...

snart val

Opinionsundersinstituten förutspår att Piratpartiet kommer över fyraprocentspärren. I Metro läser jag om Sveriges yngste kandidat Ellen Söderberg, 17 år och piratpartist. Partiet har aldrig försökt dölja att det är ett enfrågeparti och Ellen berättar att hon kommer att lägga ner sin röst i t.ex. jordbruks- och socialpolitik. Det betyder alltså att om Ellen blir invald i EU-parlamentet så kommer Sverige att ha 17 representanter istället för 18 i alla frågor som inte rör fildelning och patent. Är det inte bättre att rösta på miljöpartiet i så fall som också förespråkar fri fildelning och vars representant Carl Schlyter blivit utnämnd som den flitigaste svenska EU-parlamentarikern….?

Metro om EU-valet och Ellen

Men hallå!

Okej, dags för lite gnäll… ingen har väl undgått anti-nerskräpningskampanjerna i stan och jag vill spinna vidare på samma tema. Det som länge har stört mig är hur folk som i vanliga fall orkar med att ta sig till papperskorgen för att slänga papper och plast totalt verkar ignorera densamma när det gäller cigaretter. Det är INTE okej att fimpa cigg på trottoaren! En miljöfråga, men mest av allt en fråga om solidaritet och respekt för dem som arbetar med att städa upp efter oss. Måla upp bilden av en yngling i en stor villa som slänger mat, kläder och skräp omkring sig i huset och ett hembiträde som går efter och plockar upp allting. En riktig brat! Men gatu-fimparna är inte bättre! Någon annan (med hjälp av skattebetalarnas pengar) får plocka upp det man själv inte orkar gå fem meter för att slänga i papperskorgen. En sån arrogans mot städarna! ”Alla” gör det och man menar säkert inget illa… Men snart tar jag steget till kärringskapet och börjar fråga folk om ”deras mamma jobbar på den här gatan” (med städning, alltså…). Eh, nä förresten. Det blir fel....:)

Pimpe by bike!

Gårdagens cykeldag blev en solig gatufest utanför Stora Teatern! Naturskyddsföreningen kombinerade allvar och spex på ett skönt sätt! Kommmunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén var inbjuden och fick sin cykel uppiffad av HDK-sudenter samtidigt som hon blev intervjuad av Göteborgskretsens ordförande Gustav med förbipasserande lördagsflanörer som publik. En lång kö ringlade ända från Kungsportsbron fram till de fem inhyrda cykelreparatörerna som gav gratis cykelservning. Åtta HDK-studenter bjöd på underhållning när de gjorde spexiga make-overs av fyra cyklar i "pimpe-my-bike"-tältet. Bytbytbyt-kollektivet (ni vet de som har ordnat klädbyten på världskulturmuseet) ordnade byt-aktiviteter med tema barncyklar. Vad jag hörde ledde det till tretton nöjda bytare och en missnöjd. Det gav en del erfarenheter som kan vara bra att ha vid framtida bytesdagar.
Jag tror att det är rätt angreppssätt - få folk att cykla mer genom att skapa positiva associationer till cykeln! Uppmuntran är bästa övertalningsmetoden!

Göteborg är en hyfsat bra stad att cykla i, men det finns definitivt utrymme för förbättringar! Hur kul är det att som pendlare ställa sin cykel vid centralstationens cykelparkering som mest liknar ett skrotupplag? Med cykelgarage liknande sådana som finns i Linköping skulle man för några tior i månaden kunna hyra en säker, torr och smidig parkeringsplats för sin cykel där man kan lämna hjälm och lysen. Då skulle pendlare kunna ta sin cykel vid centralstationen efter att ha klivit av tåget, och snabbt och smidigt ta sig till jobbet därifrån!

cykeldag 18/4

Naturskyddsföreningens Göteborgskrets vill uppmuntra cyklister! Imorgon (18/4) ordnas den årliga cykeldagen utanför Stora Teatern! Årets aktiviteter är gratis cykelservice, underhållning i form av HDK-studenter som pimpar cyklar, DJ och en cykelbytarmarknad med tema barncyklar (bytbytbyt-kollektivet)! Barn växer snabbt ifrån sina cyklar, byt ut ditt barns gamla cykel mot en större! Det kommer bli en härlig fest! Ses där!

Cykeldagen
Bytbytbyt-kollektivet

skogsbruk fall för kammarrätten

Jag hörde för några dagar sedan ett nyhetsinslag i P1 om Harald Holmberg, skogsägaren utanför Lycksele som vill avverka sin skog genom plockhuggning enligt naturkulturmetoden. Istället för att skapa ett kalhygge vill han avverka fullvuxna träd, lämna kvar de omogna träden och plantera i luckorna som uppstår. Denna metod har hans familj använt i generationer, en metod som möjliggör en fortsatt biologisk mångfald i skogen. Skogsstyrelsen har förbjudit denna sortens avverkning och ärendet skall idag prövas i kammarrätten. Plockhuggning, hävdar Skogsstyrelsen, ger för dålig tillväxt av skogen. De hävdar också att avverkningsmetoden inte är tillräckligt beprövad. Trots det visar ny forskning att den förbjudna metoden kan ge god värdeavkastning. Jag hoppas att plockhuggning kan få en framtid och möjliggöra hållbar skogsvård. En skogshantering som utarmar den biologiska mångfalden kan inte vara accepterad. Jag kan inte förstå hur stora plantager som bara är monokulturer skulle kunna vara hållbara. Jag undrar hur skogarna i Småland hade sett ut efter stormen Gudrun om de hade brukats enligt naturkulturmetoden istället? Säkert inte som ett plockepinn-spel men granbarkborrar över hela sorgligheten. Hur kan den sortens skogsbruk beskrivas som den enda ekonomiskt möjliga?